Idag är det tyst här hemma, alla går för sig själva och tänker.
Tänker på det datumet, för 5 år sen exakt, då flera tusen människors liv försvann, och många fler fick men för livet. Vi var i Thailand det här datumet, 26/12 -04, dagen då tsunamivågorna förstörde så många människors liv.
Jag var åtta år då, skulle fylla nio. Jag såg säkert hundra människor dö.
Det är för stort för ett barn att bära inom sig.
Vi hade tur, ingen i familjen dog. Dock var det bara en tillfällighet att mamma överlevde.
Många vi kände gick däremot bort, och jag saknar dom så att det gör ont, inte en dag går utan att jag tänker på allt som hände.
Saknaden är som min egen skugga, den finns alltid där, även om man inte alltid tänker på den.

Vilda i frid, vi tänker på er <3

/ v'